Sammanbrott

Har genomgått en liten deppig period nu. Den lär nog hålla på ett par dagar till kanske. Det är svårt att smälta att Mattias inte är hos mig och inte kommer vara det. Kan inte se hur jag någonsin ska klara mig ur det här och vara lycklig.
Men tack alla som finns här för mig. Börjar dock bli rejält trött på att tio gånger om dagen få frågan; hur mår du? 
Började på ett stickningsprojekt idag för att lämna det tragiska. Det är dock alldeles för litet för att ens visa på foto, men det ska bli en kofta. En gosig kofta.
Nu säger jag godnatt. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0