Trasig

Jag trodde det skulle gå. Jag trodde att vi skulle kunna pratas vid lite då och då. Vi hade en jättebra konversation tills jag skulle börja säga hur jag mådde. Jag är ett nervvrak som inte törs gå vidare. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte bara ta tag i mitt liv? Istället gräver jag ner mig i en grop. Jag trodde att jag blivit starkare av att ha grävt ner mig förut. Jag saknar dig så det skär och värker.


En gång var allt underbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0